Om att överäta och stänga av kroppens mättnadssignaler

Jag fortsätter med ämnet överäta, som jag berättade häromdan att jag har tendens att göra. Den här tendensen är såklart djupt rotad i mig. Jag har alltid gjort det. Fanns det pommes eller potatisbullar kvar efter middagen tog jag fatet i famnen och käkade upp allt som var kvar. Idag äter jag bara bra och nyttig mat och fast jag ofta överäter så går jag inte upp i vikt, men det här handlar inte om vikt, det här handlar om välmående. Välmående är inte att ignorera kroppens signaler och äta bara för att det är gott, för att det är mat kvar på tallriken, för att man är uttråkad osv. För mig är det ultimata välmåendet att lyssna på sin kropp och inte låta impulser och/eller invanda mönster styra. Jag vill vara medveten och lyhörd. Då upplever jag balans.

Men balansen rubbas ibland för mig. Den har inte gjort det så illa att jag “fallit dit” och ätit det skräp jag valt bort från min kost. Jag tror faktiskt att jag aldrig kommer att sätta tänderna i något som får min kropp att må så dåligt som den gjort under alla år. Däremot kan balansen skakas om så pass att jag äter av fel anledning (som nämnt ovan), och återigen – oavsett om det är LCHF jag äter eller inte så känns det varken naturligt eller sunt att äta av någon annan orsak än hunger. Vill komma bort från att mat ska förknippas med belöning, tröst eller som något socialt. Mat behöver vi och när vi inte behöver den (eller snarare tillfredsställt behovet) ska vi inte heller äta – tycker jag.

När jag överäter, dvs äter fast jag är mätt, så “bedövar” jag mina mättnadssignaler. Jag ignorerar min kropp och ju oftare jag gör det, desto svårare blir det att känna igen signalerna. Om jag gång på gång avskärmar mig från instinkten att sluta äta när kroppen säger “nu räcker det”, så stänger jag av den funktionen och fortsätter att överäta eftersom jag inte har någon instinkt att gå på. Det här gör också att instinkten fungerar dåligt även mellan måltiderna, så att jag under dagen inte kan skilja på riktig hunger och något annat som förklär sig i hungerkänslor. Som rastlöshet till exempel.
Tror också att när man vänjer sig vid att vara proppmätt efter varje måltid så känns det som det normala. Sen när det går över till lagom mättnad så tar man det för hunger och måste äta för att bli sådär proppmätt igen.

Det kan svänga fort. Det räcker med en middag där jag ger hän åt hejdlöst ätande så har jag triggat igång den sidan hos mig. Eftersom den sitter som berget i mig så är det lättare att väcka den än att släcka den. Förra veckan hade jag en fin balans som under helgen rubbades. Den här veckan har startat svajigt.

För att återfå balansen behöver jag:

  • Behålla mitt fokus!
  • Vara extremt lyhörd och känslig för signalerna, måste lyssna på minsta lilla tecken på mättnad.
  • Tänka två gånger när jag lägger upp mat på tallriken – ha kontakt med min instinkt om vad som är lagom och vad som är för mycket. Lita på det.
  • Dricka vatten när impulsen att äta något kommer mellan måltiderna – så jag inte går på den impulsen utan istället väntar och ser om det går över.
  • Röra på mig. Rörelse hjälper till att balansera mättnads- och hungersignalerna!
  • Ha i minnet hur mycket jag brukar äta för att bli lagom mätt och inte köra över den vetskapen.

7 thoughts on “Om att överäta och stänga av kroppens mättnadssignaler

  1. Jag är också en riktig överätare och har alltid varit! Har ändå alltid varit normalviktig och upplever därför att det är svårt att bli tagen på allvar. Bara för att man är normal/smal betyder inte det att man har ett sunt förhållande till mat! Och bara för att man inte går upp i vikt av enstaka gångers överätande så betyder inte det att det är sunt att fortsätta med! Med LCHF får jag mycket bättre balans men känner igen mig så väl i det du skriver. Har haft några svajiga veckor nu med semester och mer kolhydrater och jag kämpar med att komma på banan igen. Suget är tillbaka och jag vill konstant äta. Men man dör ju inte för att man är småhungrig en liten stund, hungerskänslorna är till för att vi ska jaga mat inte springa till kylskåpet =)

    • Upplever detsamma, att man inte alltid blir tagen på allvar när man är normalviktig! Kommentarer som stör mig enormt är när folk säger “inte behöver du banta?!” om jag tackar nej till en bulle ex, bara för att jag är smal.

      Bra slutkläm där! Man dör inte av att vara småhungrig en liten stund! Och blir man hungrig (eller “hungrig”) på tider man inte brukar äta så går det ofta över snart igen om man som jag äter väldigt regelbundet🙂

      Tack för toppenrespons!

  2. Tack för att du satte så bra ord på mina tankar och känslor😉
    Stämmer otäckt väl med mina egna erfarenheter. Äter rätt, men äter för mycket så den önskade viktminskningen uteblir. Men jag mår bättre, och det får jag faktiskt vara tacksam för. Och jag går inte upp i vikt heller.
    Måste fortsätta följa dina kloka ord!

    • Härligt med igenkännande! Exakt samma sak här. Det är skönt att slippa känna en massa press och stress kring att komma tillrätta med det här överätar-beteendet. Inga quick-fix behövs. Mår ju bra och går inte upp i vikt så jag kan jobba på det här i lugn och ro.

      Tack för din respons och lycka till med allt!🙂

  3. Du har kommit så mycket längre än mig gällande detta, men jag är påväg, vill bort från känslomässigt matintag.
    Föreläsningen igår pratade mycket om det “normala” som ett negativt ord. Det vi upplever “normalt” idag är INTE normalt för våra kroppar. Det är Socialt accepterat att äta 3 stora mål om dagen, plus en massa mellanmål, det är “normalt” att hänga i soffan och inte röra på oss alls. Det är normalt att stuttsa runt i friskis och svettis lokaler.. osv osv.. Men för våra kroppar som fortfarande är stenåldersmänniskor/organismer är inte detta normalt. Normalt för våra kroppar är att endast äta när man är hungrig, det är inte farligt att vara hungrig ibland heller.Många idag är livrädda för att vara hungrig, men gisses vi slutar inte fungera pga lite hunger. Vi är fettförbrännande varelser som klarar oss på det. Det är normalt. Samma sak gällande motion, träning osv. Om man nu vill träna för att få ett mervärde så ska man träna naturligt. promenader, löpning om man tycker och utöva det man verkligen trivs med. Yoga kanske.

    Vi är heller inte gjorda för det eviga platta, en tanke som verkligen berörde mig igår. Från det att vi förds och innan vi kan gå, har vi skor på fötterna, vi går på plana gator, golv. Allt är platt. Gick stenåldersmänniskan så? Nej, vi var ute i skog och mark, rörde oss dynamiskt. Våra kroppar är skapta för det.

    förlåt långt inlägg men jag är så inspirerar (och även lite upprörd) från gårdagens insikter från föreläsningen. Vi blir lurade överallt, nyttig mat, nyttig träning.. Vad är det egentligen. Skönt att vi fått insikt om det, men hur många lider inte utav denna misshänvisande bild som samhället ger oss?

    KRAM till dig!!

    • Gud vad intressant att läsa det du skriver! TACK för att du delar med dig! Blir väldigt nyfiken på den där föreläsningen. Vill lära mig mer! Tänk att man kan må så mycket bättre om man bara inser vad man är designad för (och inte för den delen). Det är så häftigt.

      Du har så rätt! Många viktiga poänger och tar man det bara till sig så kan man nå sin allra bästa hälsa. På naturlig väg. Inga konstigheter!

  4. Pingback: Omstart | Johannas LCHF

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s