Midsommarhelgen

Midsommarhelgen spenderades på landet hos mina morföräldrar, i de småländska skogarna närmare bestämt. Jag bestämde mig redan innan för att inte göra en så stor sak av midsommarmaten, allra minst någon slags efterrätt. Jag ville att helgen skulle bli en avkoppling och varken planera eller tänka kring mat. Jag såg till att ha med mig smör, ägg och en stor creme fraiche. Resten fick lösa sig där.

Jag ville dessutom ta bort fokus från att man ska äta mer än vanligt, dricka alkohol och ha fixat en dessert – LCHF eller inte – bara för att det är en högtid. Man måste inte äta tills man spricker av precis allt som ställs fram på bordet när man dukar upp midsommarlunchen och man behöver inte ha en jordgubbstårta. Jag hade ingen lust att hamna i obalans och äta och dricka sånt som jag inte var sugen på eller kände att jag behövde bara för att.

Jag trodde det skulle bli svårare än det var. Särskilt hos mormor och morfar, där jag sen barnsben alltid unnat mig lite extra, frossat i allt gott som finns i skafferiet, ätit rostade smörgåsar med sylt och Nutella och druckit varm choklad till frukost, ätit detsamma till lunch. Där äter man köttgryta med potatis till tidig middag och kvällsmackor senare. Stora, färska, ljusa brödskivor med tysk korv och ännu mer sylt och Nutella. Jag har alltid fått ett litet sug efter att ta en smörgås på kvällen när jag är där. Bara för att jag förknippar det med mysiga barndomsminnen som ligger mig varmt om hjärtat. Men den här gången kunde jag faktiskt njuta av doften av rostat bröd när jag vaknade och bara tycka det var mysigt att med alla sinnen utom just smaken njuta av allt det där “gottiga” jag vuxit upp med. Smaken är ju det sinnet som inte riktigt fungerar längre när det gäller sött. Jag minns inte hur det smakar och jag har inget intresse av att göra mig påmind! En syltsmörgås ser ju otroligt god ut – men jag behöver inte äta den bara för det.

2 thoughts on “Midsommarhelgen

  1. Fast alltså, det låter väldigt väldigt tråkigt att aldrig kunna vika från LCHFkosten. Det finns inte i min värld. Jag älskar söta saker alldeles för mycket och vill kunna unna mig på midsommar, när nån fyller år, vid jul, etc. Det är det här frossande till vardags som LCHF hjälper mig med, men guuud vi lever bara en gång och lite tårta och annat gott måste man ha! Det är inte fel att se mat som något som vi umgås kring och glädjs åt och som vi “unnar” oss. Bara helt normalt.

    • Det är helt upp till var och en det där. Finns inget rätt eller fel men i MIN värld funkar det inte att vika från LCHF ens vid vissa speciella tillfällen. Har haft magproblem i flera år som blivit helt bra med LCHF och “unnar” jag mig nåt som viker av från min nya kost så kan magen strula i flera dagar och suget att småäta mellan måltiderna och överäta vid måltiderna blir jättejobbigt att hantera. Därför väljer jag att helt avstå från sådant. Det är ingenting jag lider av nu när jag vant mig av från att alltid äta sötsaker vid de tillfällen man normalt gjort det förut. Jag njuter mer av högtider, fikastunder etc nu när jag inte behöver gå runt och ha ont i magen, vara proppmätt, trigga igång sötsuget osv. Ja, man lever bara en gång och då vill jag må mitt bästa – varje dag. Det gör jag med LCHF🙂

      Men det är min värld det. Det är som sagt olika för alla och man känner efter själv hur man funkar och mår bäst av. Jag saknar inte sötsaker, men gör man det och klarar av att unna sig det då och då så klart man ska göra det om man vill. Mat kan man självfallet umgås kring och glädjas åt men det behöver för den sakens skull inte vara en tårta. Jag gillar förresten inte ens tårta🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s