Det här är Tommy Runesson. För drygt tre år sedan vägde han 174 kilo. Han har gått ner femtio procent av sin vikt och väger idag 85 kilo. Bara det är ju fantastiskt och jag tyckte det skulle bli intressant att höra honom berätta om sin resa. Men att hans föreläsning skulle göra mig så inspirerad att jag inte ville att den skulle ta slut (med Kostdoktorn som nästa föreläsare dessutom) – det hade jag inte väntat mig.

För det handlade egentligen inte så mycket om en överviktig, sjuk och olycklig person som blev smal, frisk och lycklig. Tommy upplevde varken några fysiska eller psykiska problem av sin övervikt. Han gillade läget. Han var naturligtvis medveten om att det inte var hälsosamt att väga så mycket som han gjorde, men han led inte nämnvärt av det just då och hade inget intresse för att banta. Han kom in på LCHF genom en Google-sökning på bearnaisesås vilket ledde honom till en videointervju med Sten Sture Skaldeman.

Föreläsningen handlade inte så mycket om själva viktnedgången – utan om den kost som tagit honom dit han är idag. Han berättade om sin syn på LCHF-kosten och gav exempel på hur enkel den är att anamma och leva med. Hans bilder på olika LCHF-maträtter visade på variationsmöjligheterna. Siffror redogjorde hur han bara genom att byta ut pasta och potatis till grönsaker och byta chips mot ost hade ändrat energifördelningen helt – från 35 % kolhydrater på en dag till 1,7 %. Proteinet var det ingen större skillnad på (apropå alla skriverier om köttdiet och liknande). Mycket fett åt han redan innan men det var den stora mängd kolhydrater han också åt som var problemet.

Det var när han tog bort kolhydraterna; åt fläskkotlett med kryddsmör som innan (men med broccoli istället för pommes) och krämig carbonara (men med blomkål istället för pasta) och bytte chipsen mot ost – det var då han kunde gå ner 89 kilo.

Han påpekade något jag själv ofta lyfter fram, att han idag äter mer grönsaker än tidigare. Man byter ju inte ut pastan och potatisen mot mer kött (återigen, som en del verkar tro) – man byter ut det mot grönsaker. Därmed blir grönsakerna en självklar del av måltiden till skillnad från innan då jag i alla fall oftast åt några tomatklyftor och lite gurka för att vara “nyttig”. Jag orkade liksom inte koka både pasta OCH broccoli. Idag kan jag inte förstå att jag valde bort broccolin i valet mellan det och pasta. Jag valde bort det näringsrika för det som gav mig magont. Men det är väl först när alla pusselbitar faller på plats man ser helheten.

Något han sa som jag tyckte var så bra, var att han inte har något mål vad gäller andelen kolhydrater / fett i det han äter. “Det är där jag landar när jag äter det jag vill äta. Det blir bara så.” Det är precis så jag gör. Eller snarare inte gör. Jag räknar inte, jag strävar inte efter att hamna under någon gräns eller ha en särskild fördelning. Jag äter väldigt strikt LCHF – men det är inget mål, det blir bara så när jag äter det jag vill äta. Där jag är idag, då jag utan att behöva tänka så mycket landar i en strikt LCHF-kost som jag trivs väldigt bra med – dit har jag kommit genom att hela tiden ha en tydlig intention med hur jag väljer att leva (där valet av hur jag äter ingår). Den intentionen lyder: Jag vill må så bra som jag kan må. Och nu när jag vet hur bra jag faktiskt kan må – så blir det naturligt att med den intentionen som vägledare göra rätt val.

Tommy presenterade tre principer som jag verkligen tror på. Jag presenterar dem nu för er, med hans ord blandat med mina egna tankar kring varje princip. Hoppas de kan inspirera dig med!

1. Sikta strikt
Ca 5 – 10 g kolhydrater /dag. Sikta på att hamna där. Har man målet 20 g /dag är det lätt att det drar iväg lite extra och om man har det “utrymmet”, så man kanske hamnar på 30, 40 eller till och med 50 g. Det är mycket enklare att sikta strikt. Man behöver inte fråga sig själv “kan jag äta det där” och hur mycket man kan äta. Är man inställd på att vara strikt är tydligare och mer självklart vad som går bort och man räknar sig inte upp till 20 g bara för att det är den gräns man satt. Man behöver egentligen inte räkna alls när man siktar strikt för skulle det dra iväg på någon enstaka sak så gör det inte så mycket eftersom man i övrigt lagt sig på en gräns på 5 – 10 g.

2. Stressa inte
Stress påverkar en mentalt, och det påverkar vikten. Koppla av (vilket faktiskt är mycket lättare när man är strikt, för att upprepa första principen.) Hur är det då, det här med att väga sig? Är det okej? Blir man inte stressad av det? Tommy väger sig som många andra en dag i veckan. Det är hans officiella vägning. Sedan väger han sig “inofficiellt” varje dag – och det gör han just för att stressa mindre. Väger man sig varje dag så ser man att det skiljer sig från dag till dag, att vikten kan variera beroende på många olika faktorer. Väger man sig istället bara en gång i veckan så finns risken att man prickar in just den dagen då vikten är något högre.

3. Njut
Tommy dricker ingen mjölk och äter inte yoghurt eller creme fraiche. Men det gör han inte för att dra ner på kolhydraterna utan för att han inte är så förtjust i det helt enkelt. Däremot använder han gärna grädde i sin matlagning, för det gillar han. Man ska inte känna något tvång. Man ska äta när man är hungrig och äta det man gillar. Ägg är den vanligaste frukosten, men man ska inte känna sig tvingad att äta det om man inte tycker om ägg. Man ska njuta. Ät den frukost som passar dig. För att det ska vara en hållbar kost så måste du göra den till din kost så att just du trivs med den. Så gör ingenting bara för att du “borde”, utan hitta ditt sätt att göra det. Detsamma gäller träning. “Borde” ska inte vara en anledning till att träna. Motivation hittar man inte i ord som “borde” och “måste” – utan i ord som “vill” och “önskar”. Med de orden kan man börja forma de intentionerna som leder en rätt i livet, dag för dag.

Klicka här för att komma till Tommys hemsida.

11 thoughts on “

  1. Tack för en mycket trevlig text om mig och min föreläsning. Jag fattar inte hur du lyckades fånga allt som jag sade så bra när jag själv hade svårt att hänga med när jag snattrade på alldeles för fort…

    /Tommy

  2. Johanna!
    Jag började med LCHF för tre månader sedan för att jag ville gå ner i vikt. Jag bestämde mig för att nu ska jag äntligen få den där drömkroppen som jag alltid velat ha och inte bara göra det halvdant. Jag vägde mig dagen innan jag började och vågen stod på 69.5 kilo, mer än vad jag någonsin vägt tidigare. Jag bestämde mig för att 58 var det jag ville väga, 58 var rimligt då jag är 167 lång. Jag hade läst Katrin Zytomierskas bok och var väldigt motiverad och peppad. Nu tre månader senare väger jag 60.4 och jag verkar ha fastnat här. Nu har jag jätteproblem. Jag läste det här inlägget och reagerade på punkt 2. Inte stressa. Men det är just vad jag gör. Jag vill verkligen gå ner de sista två kilona för gör jag inte det så känns det som ett misslyckande. Jag tränar ofta och tycker att det är jättekul, kommer inte ofta upp i mer än 15 gram kolhydrater per dag. Men det händer inget med vikten längre och på grund av detta så har jag börjat utveckla någon form av ätstörning. Jag ställer mig framför spegeln i profil flera gånger om dagen för att titta hur mycket min mage buktar ut, ibland gör jag det precis efter jag ätit och är den inte lika smal som när jag vaknade på morgonen så får jag dåligt samvete. Känner jag att den buktat ut lite “för mycket” så äter jag mindre även fast jag egentligen är hungrig. Jag vet att du äter LCHF för att du mår bra och inte för att bli smal men av alla de, kanske 7 -8, LCHF-bloggar jag läser är du den som skriver mest (och bäst!) om den psykologiska effekten. Jag vet att jag måste tänka om för jag mår riktigt dåligt av detta, det ända jag tänker på om dagarna är mat och när jag ska äta och avd jag ska äta. Fokuserar på att inte äta för mycket och bli smal. Hur kan jag ändra mitt tankesätt?
    Det skulle betyda himla mycket om du har lust att ta dig tid att svara.
    Mvh Lisa

    • Hej Lisa!

      Mycket svårt att svara på det här. Men jag är jätteglad att du frågar för jag vill inget hellre än att försöka hjälpa. Som du säger äter jag LCHF för att må bra och inte bli smal, smal har jag alltid varit (men har ju gått ner 6 kg så jag är väl smalare nu). Men jag ska verkligen försöka svara och leda in dig på ett annat tankespår. Jag tolkar helt fritt nu och svarar efter mina erfarenheter så rätta mig om jag har fel i någon tolkning av det du beskriver, och förhoppningsvis kan mina erfarenheter vara till någon hjälp!

      Du har bestämt dig för att nå det resultat du önskar, du har läst, blivit motiverad och peppad vilket hjälper dig framåt, du tränar (för att du tycker det är kul) och du har en strikt gräns på maxintaget kh /dag. Och på bara tre månader har du gått ner ca 10 kg! Jag tycker du har lyckats väldigt bra!

      Se det inte som att du har fastnat. Att din kropp stannat på den vikt den ligger på nu kan betyda att den trivs med den vikten helt enkelt. Att det är din idealvikt om kroppen själv få bestämma. Därför nöjer den sig med de kilona du tappat, och eftersom du fortsätter som du gjort under din viktminskning och kroppen nu är nöjd så händer det lite mindre på den fronten. Så tror jag att det kan vara i alla fall. Sen kanske inte det stämmer överrens med den vikt du önskar dig och då är det upp till dig om du vill släppa taget om att du måste väga 58 kilo för att känna dig nöjd med din kropp – eller trivas med den 10 kilo lättare kropp du nu har, fortsätta äta, träna och må bra. Kanske går du ner de extra kilona du vill bli av. Ibland behöver man ge det lite tid och inte ha så bråttom. Du kan ju alltid prova att äta ännu mer strikt och se om det händer något. Men jag tycker nog att du ska fokusera mer på att ändra ditt tankesätt, som du själv skriver.

      Jag har tidigare skrivit om vikten av att ha en tydlig intention. Har man det och aktivt tränar på att hela tiden sätta den intentionen i centrum i allt man gör (tänker, pratar, väljer, beter sig osv.), så blir man bättre och bättre på att leva sitt liv på ett sätt som får en att må bra – Förutsatt att man har en positiv intention. Din intention tycks för mig vara ganska så negativt laddad, eller ha blivit det i alla fall. Från början var din intention att få din drömkropp och att satsa helhjärtat den här gången på att gå ner i vikt. Och jag tycker det låter som att du lyckats med det. Är det egentligen jättestor skillnad på 60 och 58? Det känner du såklart bäst själv, men kanske kan du släppa lite att 58 är siffran som avgör om du fått din drömkropp eller inte.
      Hur som helst har du laddat din intention med negativ energi i form av stressen att du måste gå ner de sista två kilona nu nu nu – innan känslan av att du misslyckats kommer ikapp dig. Bara det ger det hela väldigt negativ energi, att du känner att du misslyckas beroende på två kilon hit eller dit – istället för att känna att du lyckats gå ner från 69 kg till 60 kg.

      Jag kan flika in här att jag själv varit lite ”besatt” av just det här att se en speciell siffra när jag ställer mig på vågen. Faktiskt samma som du, 58. När jag började med LCHF vägde jag 65 kg – när jag nått 60 var jag mer än nöjd (bara 5 kg gör mycket) och jag kände ingen hets att hamna under 60. Så jag fortsatte som vanligt, blev lite mer strikt för att jag mådde bäst av det och så plötsligt en dag vägde jag mig mest på skoj och vågen visade 58. Först blev jag som sagt som besatt att hålla fast vid den siffran. Även om jag lyckades så mådde jag precis som du inte bra av att hela tiden gå runt och tänka på vad jag kunde äta och inte, när och hur mycket, allt för att jag skulle få se 58:an på vågen igen och igen. Gick jag upp till 59 blev jag besviken och kunde grubbla i timmar över exakt vad jag gjort för fel. Idag inser jag för det första att jag inte gjort något fel! Vad vågen visar skiljer sig från dag till dag beroende på flera olika faktorer som spelar in. Jag inser också att jag ju varken kände mig eller såg ”smalare” ut när jag vägde 58 än när jag vägde 59 eller ens 60.
      Fysiskt mådde jag precis lika bra oavsett vilken av dessa siffror vågen visade och byxorna satt lika bra de med. Idag väger jag 59 men det pendlar säkert upp och ner beroende på dagsformen och jag bryr mig inte om det där längre. Jämför jag med när jag vägde 65 så känner jag mig mycket slankare idag och det är den känslan jag fokuserar på istället för någon siffra.

      Så för att komma tillbaka till det här med intention. Din intention tycks vara att du vill väga 58. Som du säger kan det mycket väl vara ett rimligt mål men det är inte ett mål som är hugget i sten. Reflektera över om du kan känna nöjd precis som allt är just nu? Bara för att du nöjer dig med att väga 60 betyder inte det att du aldrig kommer hamna på 58 (som sagt, vissa justeringar i kosten kan hjälpa dig på traven, men jag tycker att du bör fokusera på att hitta till tankar som får dig att må bra här och nu.).
      Kan du försöka formulera en annan intention/önskan? Det verkar nu som att du inte mår bra tack vare din intention att du vill (eller snarare måste) väga 58. Försök med något i stil med ”Jag vill ha den vikt och hälsa som ger mig mitt högst bästa välmående”. Nu handlar det om ditt psykiska välmående som verkar ta stryk av att du är så inriktad på utsidan. I och med att du äter kolhydratsnålt och fettrikt äter så nyttigt det går och du blir så frisk du kan bli. Och du är normalviktig, så ditt fysiska välmående är det heller inget fel på om jag inte misstar mig? Det är en vinst du kanske borde lyfta fram mer och känna dig nöjd (och stolt) över – för det är du som tagit dig dit.

      Även om du skulle väga 58 så skulle din mage inte vara lika platt under dagen som när du vaknar. Så jag tror det egentligen handlar om att du ställt in ditt fokus på just det här och då blir det ju det enda ditt liv kretsar kring. Försök vidga perpsektivet och se på dig själv som en helhet. Både insidan, utsidan (hela utsidan). Du är inte din mage, din vikt, du är en person som får väldigt lite utrymme nu när du bara identifierar dig med vad vågen visar. Försök släppa taget om det här att du måste väga 58 kilo annars har du misslyckats. Livet handlar inte om att antingen lyckas eller misslyckas, det handlar om att må så bra man kan här och nu. Och just nu väger du inte 58 och då tycker jag du ska försöka hitta annat att glädjas åt och vara tacksam för så att att din vikt får mindre uppmärksamhet.

      Det hjälper inte att tänka att du inte ska tänka för mycket på mat, kroppen, vikten osv. Det som hjälper är att ersätta de tankarna med andra positiva tankar. Är man inte van kommer kanske inte de positiva tankarna naturligt men övning ger färdighet – jag lovar! Kommer en tanke som ”min mage buktar ut”, bli inte arg för att den kommer – då ger du den uppmärksamhet och energi vilket gör att den stannar kvar hos dig. Notera den bara utan att ägna den några känslor, låt den sedan segla förbi som ett moln. Se alla dina tankar som moln som seglar förbi och du kan själv plocka ut just de tankarna du vill ska dröja – De positiva tankarna såklart. Försök hitta så mycket du bara kan som du är nöjd med, tacksam över och känner att du lyckats med vad gäller din kropp, kost och hälsa. Glöm inte bort att fylla dig med positiva tankar om annat också, som inte har med det här att göra. Fyll dig med så mycket tacksamhet och känsla av att allt är bra precis som det är just nu att de negativa tankarna och känslorna helt enkelt inte får någon plats i dig. Det här låter kanske svårt som sagt om man inte är van. Jag har självt haft massor av negativa tankar tidigare men har aldrig det längre – de kanske seglar förbi ibland ja, men eftersom jag låter dem segla förbi så får de aldrig fäste. Nu behöver jag inte längre leta efter positiva tankar eftersom jag haft det här tankesättet så pass länge att det kommer naturligt.

      Nu ser jag att det blev en kortare roman till svar här men det som sponant kom ur mig får stå kvar så får du plocka ut de delar som känns relevanta och förhoppningvis är till någon hjälp. Jag vill avslutningsvis rekommendera dig att läsa det här inlägget av Anna Hallén: http://www.annahallen.se/trivselkilon

      Tror det kan väcka lite tankar. Du får jättegärna mejla mig på johannaslchf@live.se om du vill ha någon att bolla tankar med och berätta gärna hur det går!

      Kram!

      • Jag hade också som slutmål att gå ned till 58 kg (vad är det som är så attraktivt med den siffran?!:-). Jag var 68 kg när jag började till 170 cm. När jag nådde 60 kg verkade det bli stopp. Jag var ner och nosade på 58 kg några gånger men studsade lika snabbt upp till 60 igen. Sen insåg jag att 60 är troligen min kropps trivselvikt och som du sa så ser jag ingen skillnad på när jag är 58 och när jag är 60, är säkert bara vatten ändå. Jag är jättenöjd med 60 kg, är trots allt 8 kilo mindre än när jag började.

  3. Mycket intressant inlägg! Önskar att jag själv hade kunnat vara med på föreläsningen. Sånt här gör ju att man blir ännu mer övertygad om att aldrig gå tillbaka till att äta som förr igen.

  4. Pingback: Tommytappar.se | madeleinestedt

  5. Åsa,
    Haha, ja det kan man undra! Skönt i alla fall att du känner dig nöjd där du ligger nu – samma här! Jättekul att läsa, du sammanfattar väldigt bra precis det jag försöker förmedla🙂 Kram!

  6. Pingback: Lavkarboliv.no: LCHF Camp 2012: Tommy Runesson - "Frisk, mätt och lätt med LCHF"

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s