Hälsa enligt mina referenser – Då och nu

En av föreläsarna under helgen i Säffle var Mats Lindgren, bakom boken ”Frisk av mat, LCHF från början”. Mycket behaglig att lyssna på, intressant berättelse om hur han blivit frisk med LCHF och han sa en hel del bra som fick mig att nicka leende. Bland annat att man inte har några referenser till hälsa än sin egen. Man vet inget annat.

Man kanske tycker att man lever hälsosamt och gör allt rätt utifrån sina egna referenser – det man fått lära sig och kommit att tro stenhårt på. Man kanske struntar i de där magproblemen man går med eftersom man startar dagen med en imponerande frukost med fullkornsgröt, bär och frukt, färskpressad juice, örtte och knäckebröd med keso, äter nyttigt som man ska med tre timmars mellanrum, nävestora portioner och mycket sallad, tränar regelbundet, dricker sina hälsodrinkar och håller sig undan sötsaker för det mesta (unna sig någon gång skadar ju inte när man är duktig till 98 % eller hur?).

Ändå måste man kämpa för att gå ner/hålla vikten. Fast man skulle vilja ligga kvar i sängen och dra sig på lördagmorgonen så går man upp och ger sig ut på en powerwalk. Annars får man dåligt samvete och måste träna extra på eftermiddagen, så det är lika bra att få det gjort. Man går ut och springer på sina bestämda dagar oavsett väder och dagsform, trots att man rentav avskyr att springa. Man kanske hoppar över några måltider och dricker en måtidsersättning istället för att man blir frustrerad att inget händer med vikten, eller är rädd att man ska gå upp lite eftersom man åt lite för mycket på buffén dagen innan. Allt man gör, gör man för att hålla vikten under kontroll, för att den ska ligga kvar. För neråt går det inte även om man skulle vilja. Kanske är det för att man inte springer tillräckligt ofta och långt, för att man inte skaffat det där gymkortet, äter för stora portioner, är sugen och hungrig och har svårt att inte småäta mellan måltiderna. Ja, kanske hade man faktiskt gått ner en storlek om man bara hade ansträngt sig lite, lite mer – fast man gör allt rätt.

Och så magen. Alla säger att man är så nyttig och duktig. Att man är ”hälsan personifierad”. Man är hurtig, har karaktär och allt det där. Men det ingen vet är att personen som sitter där och äter sin matlåda med en kyckling och pasta-rätt, extra stor matlåda sallad bredvid, en banan och en skiva fullkornsbröd till snart kommer att få en mage som sväller okontrollerat. Så att jeansen trycker mot den växande ballongen och magen reagerar med att börja krampa så ilsket att man inte kan stå upprätt. Jeansen måste knäppas upp annars fortsätter kramperna tills det känns som man ska svimma. Det är därför man helst har långa tunikor så det inte syns att jeansen knäpps upp efter varje måltid. Magen bubblar, knorrar och till bullrar. Det är därför man undviker att gå på mötena på jobbet eller får ångest första gången man ska sova över hos den man dejtar. Att gå på middag är också lite ångestladdat, sorlet kring bordet slukar väl magens ljud men att sitta med en uppsvälld och värkande mage är hemskt distraherande. Man har svårt att njuta av umgänget och registrerar bara magens aktivitet. Och som man inte hade nog med att tänka på exakt vad och hur mycket man ska äta för viktens skull så måste man också ta hänsyn till hur magen reagerar på det man äter. Men det är svårt eftersom att magen tycks reagera oavsett vad man äter. Ändå läser man alla ariklar man kommer över om vad man ska äta och inte för att slippa ”ballongmage” – utan resultat.

Man dricker dyra juicer som ska ha bra bakteriekultur för magen och man tar alla dessa piller som ska lindra besvären. Till slut ger man upp och tvingas inse att det här är en obotlig sjukdom vars lott man dragit och får lära sig leva med helt enkelt. Det är ju inte något dödligt i alla fall, resonerar man. Och man kan leva med det eftersom man inte vet något annat. Man har inga referenser. Man tror att det är normalt. Man har diagnoserats med IBS, något som inte går att bota, och då blir det ens ”normala” tillstånd. Förutom det är man ju hälsan personifierad. Ingen behöver veta att man har problem med magen. Man får hitta sina små knep att leva med det så går det an. Annars är man ju frisk och tur är väl det.

Personen ovan är jag. Eller, det var jag. Mina referenser ser annorlunda ut idag eftersom jag nu vet hur hälsa kan och ska kännas.

Jag kan idag friskförklara mig själv från IBS – har inte haft några besvär på åtta månader – sen jag började med LCHF. Jag har gått ner till den målvikt jag satte för ett par år sen när jag började ”äta mindre och springa mer”. Jag nådde den aldrig då. Gick ner 2 kilo på nästan två år. Efter tre månader eller mindre med LCHF hade jag nått min målvikt och idag ligger jag strax under den. Jag vet precis vad jag ska äta och hur mycket – enkelt – när jag är hungrig och tills jag är mätt! Jag behöver inte fundera över vad jag inte kan äta, jag har tagit bort allt som påverkar min hälsa negativt ur kosten så de är inte ens ett alternativ jag har att välja på. Jag tränar när jag har lust och det jag tycker är kul. Och jag kan ha jeans och till med ett tajt linne till det eftersom magen alltid är platt och lugn.

Många som testar LCHF blir förvånade över hur bra de mår – att man ens kan må så bra, eftersom de bara haft sina tidigare referenser att gå efter där hälsan kanske inte varit perfekt men ”normal”. Tror det är därför man blir lyrisk i början vilket av andra kan uppfattas som fanatisk. Men har man själv inte testat så vet man ju inte. Jag visste inte. Jag hade ingen aning. Men jag tackar mitt öppna sinne som fick mig att utforska LCHF. Det är det bästa jag gjort.

17 thoughts on “Hälsa enligt mina referenser – Då och nu

  1. Jag känner igen mig så väl. Jag har en magsjukdom som var enormt jobbig innan, men nu har jag den under kontroll. Visst kommer jag i skov, men inte som innan. När jag testade LCHF var jag helt ovetande var det skulle göra för mig. Jag har aldrig mått bättre kan jag säga🙂

  2. samma här! Precis så var det för mig! Men fortfarande måste jag “akta” mig för viss mat… jag är har en väldig känslig mage…😦
    ha en toppen dag!
    kram kram
    P.S. Du skriver så bra!🙂

  3. Hej! Ville bara skicka lite beröm! Tycker din blogg är så himla inspirerande! Den fungerar som stöd och pepp i mitt eget ätande. Dessutom skriver du och formulerar dej så fantastiskt bra! Dina texter träffar liksom:-)

  4. Oj! Är du snart 100 fylllda? Du skriver så klokt, så man skulle i alla fall tro att du är så gammal😉
    Min mage gjorde också fruktansvärt ont efter varje måltid och det är så skönt att slippa! Jag har nästan, men bara nästan, glömt hur det kändes. För så fort jag ätit något som jag inte “bör” så får jag tillbaka det onda och svullna igen.
    Det är detta, samt en hel del andra hälsovinster, som gör att jag håller fast vid en livsstil med LCHF sedan april 2009, TROTS att jag inte gått ner något i vikt! Tyvärr så finns det hormoner som spökar så jag får nog ha tålamod om det ska visa minus. Men, som sagt, så oavsett viktnedgång eller inte, så vinner man många fördelar för sin hälsa!

    • Haha! Tack snälla! Inte många komplimanger som slår en sådan. Blir väldigt glad.

      Skönt att du får slippa det! Och det som är så bra är att nu när man vet vad som ger en magont så kan man välja bort det och själv påverka hur magen ska må – istället för att känna sig maktlös och ständigt oroa sig för att magen ska börja krångla🙂 Hur skönt som helst!

      Håller med helt och hållet! Bättre att fokusera på sin förbättrade hälsa och låta viktnedgången lossna när den lossnar🙂

  5. Fantastisk historia! Läser din blogg flera gånger i veckan och blir lika glad varje gång. Själv har jag en inflammatorisk magsjukdom så det där med att magen krånglar känner man ju igen, och jisses vad mycket bättre allt har blivit (plus att jag har gått ner hälften av det jag satt upp som mål, sen i höstas)🙂 Heja oss!

  6. Underbart att läsa och jag känner så väl igen mycket av det.
    Mitt liv innan lchf var verkligen ingen “hit” – jag fick ofta, ofta rätta in mina dagar efter hur magen var för den kunde man verkligen inte lita på.
    Jag vet inte hur många gånger jag i full panik kastade mig in i bilen när vi var i stallet (där ingen toalett fanns) och körde i vansinnig fart hem för att det helt plötsligt började “köra” i magen och diarrén var ett faktum!😦

    Att köra in till stan för en shoppingrunda vågade jag inte eftersom jag inte kunde vara säker på att få tillgång till en toa bara så där plötsligt och inte heller vågade jag åka till stranden eller gå en runda i skogen med hunden. Hela tiden var jag tvungen att ha koll på om det fanns toaletter lätt tillgängliga.

    I början var jag rädd att det var fråga om samma tarmasjukdom som min mor lider av (Crohns) eftersom det finns en viss ärftlighet med i bilden.

    Den farhågan kunde jag dock glömma! Kort tid efter att jag tvärt lagt om min kost till lchf så försvann alla mina magproblem och numera kommer jag knappt ihåg hur det kändes att ha diarré och jag behöver aldrig vara orolig för om det finns toaletter eller inte.

    Ibland trillar jag dit och äter olämpliga saker men det straffar sig ganska snart – uppblåst mage, gaser, smärta och diarré… så det är ganska lätt att förstå att man måste hålla sig på banan för att må så bra som möjligt🙂

  7. Valdigt inspirerande! Haller verkligen med! Jag kan ibland glomma hur bra det ar att ata Paleo (som jag ater) men sa fort jag ater brod eller socker sa kommer magont och viktuppgang som ett brev pa posten. Din blogg inspirerar mig att gora det 100% alltid, att sluta fuska eftersom det bara far en att ma daligt. Du verkar sa bra pa det!

  8. Bra skrivet Johanna och tack för komplimangerna. Det var trevligt att träffa dig i Säffle även om vi inte hann prata så mycket. Jag ska försöka följa din blogg i fortsättningen. Mvh, Mats Lindgren, fethalsa.wordpress.com

  9. Men vilken tur att jag snubblade over din BLOGG . ANTLIGEN nagon som tyvarr ater och har samma monster dom jag. Blir sa trott nar jag laser om folk som ” tappar kontrollen” och ater en hel chokladkaka. Vada EN??!!
    Hur som. Du verkar ha lyckats bryta ditt atmonster. Hur gjorde du?! Kom det automatiskt med lchf eller tog du hjalp?
    Tack och tack igen for att du delar med dig. Skont att vi e flera

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s