Att småäta är att småäta oavsett vad det är man äter

Ikväll ska jag ha en vän över på middag. Vi ska dricka lite vin, grilla och fira att våra semestrar börjar idag.

Igår var jag och handlade lite och nästan automatiskt slängde jag ner en burk oliver i korgen, som om det vore självklart att vi måste ha något tilltugg till vinet. Det blir ju så tomt annars, utan det där lilla fatet med gott man kan plocka från och smaska på.

Men nu undrar jag: När ska vi äta det? Hon kommer rätt sent så vi börjar nog grilla ganska direkt, om vi då ska smaska innan och under tiden vi grillar blir vi mätta och det är ju ändå själva maten som är det man vill njuta av, vilket görs bäst med en hungrig mage.

Okej. Så efter maten alltså. Men när jag tänker efter så vet jag ju att jag inte kommer vilja ha oliver då, egentligen. Man blir så nöjd efter maten så att äta oliver bara för att det är trevligt med tilltugg känns onödigt. Har man väl ställt fram det på bordet blir det ju att man sitter och pockar en efter en och snart är man inte sådär perfekt mätt som man var efter middagen, utan den där proppmätta känslan börjar smyga sig på. Sluta äta kan jag tyvärr inte, det har jag aldrig kunnat. Så jag kommer sätta i mig alla oliver tills fatet är tomt. Då kommer jag luta mig tillbaka känna att nej, fy, så mätt jag är! Den känslan vill jag inte ha.

Sen jag började med LCHF har det hänt väldigt sällan att jag ätit något snacks/tilltugg eftersom jag inte känt ett behov av det. Är jag hungrig har jag ett behov av att äta (mat) men att äta bara för att det är trevligt är snarare en vana.

Så, slutsats: Ställer jag fram oliverna så kommer jag förmodligen ha svårt att sluta äta och bli övermätt. Dessutom finns risken att det triggar mitt småätande om jag gör som jag alltid gjort tidigare – ätit bara för ätandets skull – ett beteende jag vill komma ifrån och med mycket vilja och träning lyckats bli av med till stor del. Min vän tycker som tur är inte om oliver, visade det sig, så hon ska ta med eget snacks. Hon behöver med andra ord inte sitta utan tilltugg bara för att jag väljer att skippa det.

Se. Det går att stanna upp och tänka till. Gör jag verkligen som jag vill och mår bäst av eller kör jag bara ner i gamla spår? Det här kan låta som en struntsak,”ska jag ha tilltugg eller inte?” Men man behöver vara medveten i alla sina val, stora som små, om man vill vara den som håller i rodret.

Att småäta är att småäta. Oavsett vad det är man äter. Vissa kan ta lite och sen sluta äta. För andra finns inget stopp. Alla är olika och för min del är det bäst att komma ifrån småätandet helt och hållet.

One thought on “Att småäta är att småäta oavsett vad det är man äter

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s