Vägen tillbaka

Först: Ni som varit med mig genom de här tre dagarna på twitter och ni som engagerat er här på bloggen och skrivit till mig – jättetack, från hjärtat verkligen. Jag ångrar inte en sekund att jag valde att vara öppen och berätta om mitt “återfall”. Jag vill vara ärlig och inte låtsas att jag har en orubblig självdiciplin som hindrar mig från att aldrig trilla dit. Det är mänskligt. Men bara för att det är mänskligt betyder det inte att man måste göra det. Alla trillar inte dit. Det finns de som har motivationen, viljan eller kanske bara turen att aldrig hamna där. Men det händer och det är okej. Det ville jag visa och jag är glad att jag gjorde det. Har fått otroligt bra respons från er!

Jag lämnar alltså nu sockerträsket med inställningen att jag inte ska hamna där igen bara för att det är mänskligt. Den här erfarenheten har gett mig mer insikt om hur skadligt socker är och än mer viljestyrka att när jag är helt återfått balansen välja bort socker i fortsättningen. Jag säger inte att jag aldrig mer kommer trilla dit, men det är min intention att inte göra det. Men som vi vet nu, så spelar det ingen roll hur förnuftigt man tänker, pratar och skriver kring kost och hälsa. Läser man mina tidigare inlägg är det svårt att tro att det är samma person som den som sitter här nu med tre dagars sockerfrosseri bakom sig. Men faktum är att det är samma person. Det som skiljer är tankarna som varit i fokus. Tankarna som genomsyrat alla mina inlägg, mina val och mitt sätt att leva och äta de senaste månaderna är inte desamma som de senaste tre dagarna. Tankar som vi fokuserar på och känner för stannar och blir till självuppfyllande profetior. Tankar vi låter glida förbi som moln på himlen blir bara tankar. På så vis kan vi styra mycket över vårt liv genom vilka tankar vi “plockar ut” och inte.

Jag har haft en känslomässig svacka och känt mycket stress i samband med semestern. Så jag var ett lätt offer för tankar på att tröstäta och att äta för att sysselsätta mig med något, döva känslor, tysta tankar – många känner säkert igen sig i det. Och när bollen väl är i rullning är det svårt att få stopp på den. Det man behöver då är att driva iväg tankarna genom att ersätta dem med nya. Men inspirationen fanns inte.

Igår hade jag bestämt mig för att det fick räcka. Inget mer socker. Men i brist på inspiration kunde jag inte tänka på något annat än socker. För även om man tänker att man inte ska äta socker, så tänker man fortfarande på socker och tankarna stannar. Så jag fortsatte indirekt att tänka på att jag ville ha socker och det slutade med att jag igår kväll satt i soffan framför en film med en Ben & Jerry’s och åt direkt ur paketet. Men det var ändå annorlunda än de två tidigare kvällarna. Då åt jag tills jag var helt utslagen och tänkte hela tiden: inte mer socker nu, inte mer socker nu… Jag koncentrerade mig på att jag förlorat kontrollen och var maktlös inför sötsuget eftersom att jag trots att jag tänkte “inte mer socker” ändå tryckte i mig mer socker. Maktlös är man aldrig. Men tänker man att man är det så blir det som jag skrev tidigare – en självuppfyllande profetia.

Igår kväll reflekterade jag inte så mycket över att jag åt glass. Jag bara gjorde det. Jag kände inget dåligt samvete och ingen oro över om jag skulle klara av att stå emot imorgon. Inte så att jag ville äta socker, för jag vet hur det får min kropp att må. Men jag accepterade att jag gjorde det och när glassen var slut kände jag inget sug efter mer utan gick och la mig, fortfarande utan några tankar på morgondagen. Istället såg jag fram emot resan till Öland jag bokat samma kväll. Sova kunde jag visserligen inte. Huvudet värkte hela natten, som magen gjort natten innan. Men istället för att tänka “se nu vad jag ställt till med, se hur kroppen mår tack vare att jag inte kunde stå emot glassen” så låg jag där med huvudvärken och väntade på att somna. Jag accepterade att huvudvärken var en konsekvens av allt socker och lät det bara vara. Till sist somnade jag och idag känner jag mig utvilad och mer harmonisk. Jag har diskat, lagat frukost, tvättat och skriver nu det här inlägget utan att en tanke på att jag vill (eller inte vill) äta sött har passerat. Inte vad jag vet, i så fall har den bara glidit förbi.

Jag är trygg i att omställningen tillbaka till strikt LCHF kommer gå smidigt och att den fysiska biten kommer att lösa sig de kommande dagarna. Med den fysiska biten menar jag att magen ska bli platt och lugn igen (just nu är den svullen och bullrig), att allt socker ska lämna kroppen och likaså suget och minnet av smaken av sött, att den nu svajiga energin ska bli jämn och stabil, att huvudvärken ska försvinna och kroppen kännas lätt och “ren” inuti igen. Jag ska fara till Öland några dagar, den bästa tänkbara retreaten just nu. Ladda batterierna med öppna landskap, havsdoft, frisk luft, se solens upp- och nedgång och må lika bra mentalt och känslomässigt som fysiskt. Balans och energiflöde, det tror jag är det bästa receptet på välmående.

Återigen tusen tack för er omtanke, ert stöd och alla peppande ord! Det är något av det positiva i allt det här, att jag insett vilka fina läsare jag har. Jag är dessutom en erfarenhet rikare och hoppas genom det kunna hjälpa fler som varit i samma sits.

14 thoughts on “Vägen tillbaka

  1. Du hjälpte mig! Jag är tacksam att du valt att dela med dig av din historia, det var väldigt värdefullt att läsa. Jag är glad att jag snubblade in på din blogg genom en google-sökning, jag kommer att fortsätta följa dig Du skriver väldigt bra, jag har svårt att sluta läsa och det är sällan det händer. Stor styrkekram till dig! Det blir bättre!!

  2. Jag mår kanske inte lika dåligt som dig av ett socker-avsteg ibland men jag blir i alla fall hjälpt av att läsa om lchf.. då håller man motivationen igång och lyckas avhålla sig. Nu har vi firat min dotters födelsedag i en vecka och förra helgen smaskade jag i mig en del. Tog några dagar att sluta äta socker och inför den här helgen undrade jag hur jag skulle kunna stå emot. Men jag håller på och läser Matrevolutionen nu och det gav mig den pepp jag behövde.🙂
    Kan tipsa dig om att läsa den här artikeln som jag läste för ett bra tag sen. Den är verkligen motiverande….🙂
    http://www.kostdemokrati.se/scoop/2012/03/13/varldsberomd-hjartkirurg-talar-ut-om-vad-som-egentligen-orsakar-hjartsjukdom/

  3. Pingback: Själen då? | Johannas LCHF

  4. Åh TACK för att du väljer att skriva om detta! Jag måste erkänna att även om jag tycker att det är befriande att läsa så undviker jag att skriva om när jag själv råkar ta ett snedsteg. Det är inte lätt att visa att man inte är stark och kan stå emot jämt! Ha det bra🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s