Serotonin, dopamin och känslotriggers

Jag måste låna Annas rader som beskriver så fantastiskt bra vad som händer mig just nu och vad som säkert hänt/händer många av er andra. Att trilla ner i sockerträsket igen efter lång tid med mer eller mindre strikt LCHF-kost. Det är värdefullt att läsa att det handlar om så mycket mer än sunt förnuft och bra/dålig karaktär. Det händer inte för att det inte funkar eller för att vi inte har självdiciplin nog att få det att funka. Anna skriver här om tre orsaker till att vi tappar balansen:

1. Vi tröstäter och/eller självmedicinerar mot ångest och oro. Kolhydrater höjer serotoninet som i sin tur skapar lugn i vår kropp. Tyvärr måste vi ALLTID öka dosen, vilket innebär att vi behöver mer och mer för att få samma lindring.

2. Vi ”kick” äter för att vi är understimulerade, uttråkade och sitter fast i ”ekorrhjulet”. Kolhydrater ökar dopaminet och ger vårt liv en kick. Som när vi inte har något att göra och vandrar upp en djup gång i köksgolvet fram till kylskåpet. Tyvärr måste vi ALLTID öka dosen, vilket innebär att vi behöver mer och mer för att få samma lindring.

3. Vi är sockerberoende. Vår biokemi i hjärnan ”kräver” drogen. Och det som kan trigga oss är mat men också känslor. Med LCHF är mat-triggerserna borta. Men alla våra känslotriggers är oftast obearbetade och kvar med full styrka.

Detta stämmer så väl in på mig. Jag inser att det inte bara är en av dem utan alla tre som just nu saboterar min balanserade och trygga kost. Det är mycket att jobba med alltså. Samtliga leder till ökad vikt, +4 kg hittills för mig, dock har jag “utrymme” för det och aldrig ätit LCHF för viktens skull så det är inget jag bekymrar mig så mycket för. Då är det andra värre. Att jag trampat upp gamla spår. Där kicken och ruset ligger i att gå genom ICA och raka vägen fram till godisavdelningen. Där man känner stimulans och/eller tröst av att ligga på soffan, gräva i en godispåse, knäcka chokladbitar och tugga. Där höjden av avslappning är att må så illa att man inte kan röra sig utan trycker i sig den sista chokladbiten och halvt böjd med krampande mage tar sig från soffan till sängen för att där somna matt, utan ork att vare sig tänka, känna eller ens hitta rätt sovställning. Och dagen därpå vakna med körig mage och huvudvärk och tänka “aldrig mer”. För att sedan vant byta till tanken att, äsch, skadan är redan skedd, jag kan gott passa på och ta nya tag… sen.

5 thoughts on “Serotonin, dopamin och känslotriggers

  1. Ja… hon är klok hon, Anna Hallén… De här tre sakerna stämmer nog på mig också… jag har kommit fram att jag måste hela tiden sysselsätta mig med olika saker, aldrig tillåta mig att tex bara sitta i soffan framför TV:n utan att göra något… för det är då kommer den här “äckliga” känslan att vilja tugga på något… eller trösta mig med mat bara för att jag är stressad, trött, deprimerad och ledsen… Jag har märkt att jag mycket mer sårbar i förhållande till socker när jag jobbar för mycket och när jag är inte utsövd och trött… då kommer sockermonstret fram… Det är inte så jäkla lätt att säga att sötsuget försvinner och ätbeteende ändras när man börjar med LCHF…
    Jag hoppas innerligt att du snart är tillbaka till 100%!🙂
    Mina “sockerfria kramar” sänder jag till dig!
    //Lana

  2. Pingback: Själen då? | Johannas LCHF

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s