Ett steg i taget

Små steg. En fot framför den andra. Och så nästa. Trappan är lång, hur lång vet man aldrig och det spelar egentligen ingen roll – det är varje steg som räknas. Så ta första steget, du behöver inte se hela trappan. Tänk dig strålkastaren på en bil på natten. Den lyser upp och visar vägen ett visst antal meter. Längre fram är det mörkt. Men det spelar ingen roll för det är bara de där meterna som man behöver se hela tiden för att kunna fortsätta köra framåt. Man har tillit till att vägen kommer att uppenbara sig bit för bit när man fortsätter köra. Jag kan känna att det är likadant när man vill göra en förändring. I mitt fall hitta tillbaka till en balanserad tillvaro – där kosten givetvis ingår.

Som ni vet har jag haft svårt att balansera tillvaron under de två senaste veckorna. Jag gav efter och tog den snabbaste genvägen jag visste – socker. Kicken av att gå och handla det, trösten när man äter det och den sköna pausen från allt när man bara ligger där och mår illa efteråt. Mönstret var bekant och det enda jag kände att jag hade till hands för att lindra eftersom jag inte orkade ta i uti med obalansen just då. Så det fick helt enkelt vara obalans så skulle jag ta tag i det sen.

Det har jag ju varit på det klara med hela tiden. Att jag skulle ta tag i det. Jag visste att jag inte hade fastnat i sockerträsket och aldrig mer skulle kunna ta mig upp. Jag är en väldigt beslutsam person och fungerar dessutom bäst när jag har många bollar i luften (utan stress), vilket definitivt inte varit fallet under semestern. Jobb, vardag och rutiner skulle lotsa mig tillbaka. Det visste jag.

Men jag har triggat igång ett begär och ett sug som är väldigt svårt att få ur systemet. Sockrets effekt har gjort sig påmint och jag vill ha det om och om igen. Det har blivit en ond cirkel. Med de senaste veckornas nya vanor har kroppen ställt sig in på att måendet (psykiskt såväl som fysiskt) ska manipuleras och lindras (inte botas, för det gör det ju inte) med konstgjorda medel (socker). Sedan får man baksmälla/abstinens som leder till att kroppen kräver mer socker för att undvika obehaget.

Jag har så många gånger tänkt när jag vaknat att idag är en ny dag. Idag är dagen jag låter bli sockret. Men alla möjliga känslor och det faktum att magen redan är svullen och “inte kan bli värre” får mig att ändå göra om det – bara en gång till – för det är ju så gott och det känns ju så bra för stunden.

Jag hade inte räknat med abstinensen. Jag hade inte räknat med att suget skulle komma tillbaka i full styrka, trots att jag levt utan det i ett år! En godispåse krävdes det för att suget skulle bosätta sig i min hjärna.

Men jag har tagit ett kliv framåt nu. Eller tre små steg egentligen som gjorde gårdagen till ett stort kliv som gett mig ny kraft och motivation. Tre gånger utsattes jag för en prövning jag tidigare i veckan inte klarat av. Jag köpte en Ramlösa inför bussresan hem till Stockholm på Pressbyrån. Sneglade på godiset som ju är överallt i de där butikerna. Självklart hittade blicken direkt just det jag alldeles nyss fantiserat om och varit sugen på, Dumle och Djungelvrål… Men jag kom ut med en Ramlösa och ingenting annat.

Under bussresan hade vi en paus vid en OKQ8-mack. Alla köpte glass och hade med sig mängder med godis och bullar på bussen. Tjejen bredvid mig åt godis oavbrutet hela den sex timmars långa resan. Jag kände mig ändå rätt nöjd med min Ramlösa och mina två ägg. Det släckte min törst och ägg stillar både hunger och sug – jag älskar ägg!

På hemmaplan var jag tvungen att handla lite mat på ICA och jag köpte inget annat. Trots att det hade varit enkelt att bara köpa en Ben & Jerry’s och äta i min ensamhet. Än har jag ju faktiskt fortfarande semester, och det vore ju mycket skönare att bara bejaka suget och gotta sig lite till istället för att ta tag i uppackning av väskor och städning. Men jag lät de tankarna gå mig förbi. Jag hade klarat två av tre prövningar. Den tredje skulle inte få ta den framgången ifrån mig. Det var bara att fortsätta gå framåt!

Idag sitter jag i ett nystädat hem. Väskorna är uppackade. Jag är mätt efter lax och majonnäs till lunch. Middagen planerad. Manikyr bokad i eftermiddag – något jag unnar mig idag istället för lördagsgodis. Jag ser fortfarande inte hela trappan, men tittar jag bakom mig så ser jag de stegen jag tog igår, vilket får mig att inse att det visst är möjligt att stå emot suget och att inte lyssna på fel tankar. Ser jag framför mig ser jag nästa steg, där för mig att bara ta. Utan att tänka på hur många trappsteg jag har framför mig innan jag är framme. Utan att tänka på att vissa trappsteg kan vara högre. Jag ser bara nästa trappsteg och är inställd på det enda. Då känns det inte lika tufft. Det är ju bara ett steg.
Ett i taget.

14 thoughts on “Ett steg i taget

  1. Du är så duktig! Jag känner igen mig så i det du skriver, jag vet hur många kvällar jag har tänkt: Aldrig mer socker…
    Ta en dag i taget eller en timme i taget, det brukar jag få göra när suget är som värst. Bra också att du sysselsätter dig med annat!
    Kämpa på!

    Kram C❤

    http://www.lycka33.blogspot.se

  2. Ååå känner igen mig så.. Har hamnat i en rejäl svacka, haft ont i halsen i snart 4veckor och när ja inte kan träna så tycker ja synd om mig själv och VIPS sitter man med sockersug igen.😦
    Får motivation att bli av med det nu när ja läser din blogg!

    Du kommer lyckas att ta dig ur det🙂 och shit vad duktig du var idag! Starkt jobbat!!

    • Åhhh. Tack tack. Det gör mig så glad, att jag kan motivera. Motivation är verkligen så viktigt. Och ni motiverar mig när ni skriver så fint och hejar.

      Jag hejar tillbaka på dig! Tredje dagen utan socker nu sen sista “återfallet” i torsdags. Det går ju, det här. Bara man är målinriktad och tar ett steg i taget. Vi fixar detta, eller hur?🙂

  3. Jag känner igen mig i allt du skriver. Hade ett återfall igår efter att varit helt sockerfri i 12 dagar (vilket är rekord för mig), kommer absolut inte fastna i det igen, idag är det en ny dag och nya tag.

    • Det är det som är så bra, att varje dag är en ny dag med nya tag. Spelar ingen roll hur många gånger man säger det och kanske faller dit ändå. För varje dag ÄR en ny med nya möjligheter att hitta den motivationen, de verktygen, det stödet osv. för att lyckas ta sig vidare.

  4. Bra jobbat och fortsatt kampa pa! Min strategi nar sockersuget kommer (oftast ute) ar att tanka: Nar jag kommer hem gor jag en LCHF efterratt! Sedan nar jag kommer hem har det oftast gatt over.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s