Nytt återfall och nya tag

Jag har kastat förstulna blickar på den där chokladen sen min syster kom hem från Liseberg med en storvinst och spred ut marabou chokladkakor, toblerone och Dumle lite här och var i huset. Alltid har någon suttit och brutit bitar från chokladkakor och prasslat med godispapper, men jag har stått emot, suget har varit hanterbart. Å andra sidan har jag ryckt upp kylskåpsdörren otaliga gånger under veckan i jakt på något att småäta. Hungrig, har jag intalat mig, fast jag egentligen bara velat äta på något. För att höja energin, sysselsätta mig eller bara ta tankarna från att äta godis. Så här om dagen stod jag och hyvlade ostskiva efter ostskiva vid köksbänken och tryckte i mig. Tänkte bara ta ett par skivor men jag åt ju inte för att stilla någon hunger så det fanns inget stopp, ingen signal att lyssna efter när det räckte, när jag tillfredsställt behovet. För här var det inte hunger jag stillade, utan något annat som inte låter sig stillas av “ett par skivor”, nej, då äter man tills man kommer på bättre tankar, tills det är slut eller tills man mår så illa att man måste lägga sig.

Jag har intalat mig att så länge jag småätit ost så har det varit okej. Men jag borde insett att jag triggade just samma beteende som när jag vräker i mig godis och att det bara var en tidsfråga innan jag skulle tröttna på att trycka i mig ost och gå över till choklad istället. För det är samma autopilot jag slår på när jag småäter ost eller överäter middag, som är på när jag äter godis. Och ju fler gånger jag slår på den, desto lättare slås den på av sig själv innan jag hinner ta kontroll över situationen.

Igår kväll stod jag med en chokladkaka i handen. Såg på den. Jag ville ha den. Jag ville att den skulle höja betaendorfinnivån så den slog i taket, snabbt – för det behövde jag just då. Efter mycket om och men, och ett försök att nöja mig med ett gott glas rött istället, satt jag till sist och knaprade choklad. I början åt jag långsamt och njutningsfullt. Bröt en bit i taget, tog en klunk vin emellan och tänkte att det kanske går bra den här gången, jag kanske lyckas nöja mig med bara den här chokladkakan, eller kanske till och med bara några bitar! Men när den började ta slut var det något som fick mig att gå och hämta en toblerone och börja äta från den också. Jag ville inte att det skulle ta slut helt enkelt. Snart glömde jag vinet och var helt inne i chokladen. Fler bitar på samma gång. Kunde inte bara tugga och njuta av det jag hade i munnen utan var ständigt där med händerna för att bryta loss nya bitar att stoppa i mig så fort jag svalt. Mer, mer, mer. När jag ätit chokladkakan, två små toblerone och en hel del Dumle mådde jag illa och kände “äntligen, nu kan jag sluta äta”. Åt upp de sista Dumle-bitarna som låg kvar på bordet ändå och gick sen och la mig.

Två sockerfria veckor till att börja med var målet. Det klarade jag. Men igår snubblade jag alltså till igen. Fast det känns ändå som jag just bara snubblade till. Jag ramlade aldrig riktigt omkull. Jag är mer medveten nu. Har mer kunskap. Framför allt fler och bättre verktyg tack vare Bitten Jonssons bok Sockerbomben som jag läst.

Innan jag somnade igår kväll tog jag fram block och penna och skrev ner reflektioner kring varför jag trillade dit den här gången och hur jag kan undvika det nästa gång. Jag läste delar ur Sockerbomben och repeterade riktlinjerna för “hur man ska äta för att klara en sockerabstinens”. Jag bestämde mig också för att sätta ett nytt mål, nu tre sockerfria veckor, och en belöning när jag klarat det.

Jag har även börjat skriva matdagbok igen och ska göra det de kommande tre veckorna. Jag kan behöva orientera mig tillbaka till den balans jag haft och precis som matdagboken var det som för snart ett år sen hjälpte mig att hitta rätt kost som jag mådde bäst av och fungerade bäst på, så tror jag den kommer kunna hjälpa mig i det här läget. Att jag inte tänkt på det tidigare!

Jag mår toppen just nu och allt har fungerat bra idag. Magen har mått bra, sötsuget hållit sig borta och jag har haft tydliga hunger och mättnadssignaler som jag lyssnat på. Fortsätter skriva matdagboken och ser fram emot en härlig Hot Stone-massage om tre sockerfria veckor!

11 thoughts on “Nytt återfall och nya tag

  1. Ojojoj vad jag känner igen mig i detta. Undrar hur många gånger jag har trillat dit på exakt samma vis. Det är bara att ta tag i det hela och inte sopa det under mattan precis som du säger. Det är väldigt bra om man ser sambandet i förloppet för då är det så mycket lättare att undvika att falla nästa gång. Lycka till nu!

  2. Du är så duktig som kämpar! På`t igen, du klarar det! Jag har blivit behandlad hos Bitten Jonsson för mitt sockerberoende/matmissbruk (2006) Jag tyvärr aldrig lyckats hålla mig drogfri som jag kallar det mer än 6 månader sedan dess. För mig är socker en drog, jag har även samma beteende med alkohol och ciggaretter. Alkoholen kan jag hålla mig ifrån samt ciggaretterna men sockret är den drogen som bitit sig fast i mig, så jävla hårt. Jag vet vad du går igenom. Jag vet hur det där suget känns, det gör ont i hela kroppen, “rösterna” som säger: ÄT, ÄT ÄT! Jag lever med min sjukdom varje dag, jag kämpar varje dag för att vara drogfri. Jag lyckades vara helt fri från socker i maj c:a 15 dagar sen tog sjukdomen över igen….Det jag vill säga är att du inte är ensam, inte på långa vägar.

    Du gör helt rätt i att skriva ner dina tankar om ditt senaste återfall. Det är ett frisk och sundhetstecken, att du är medveten. Försök att sysselsätta dig med praktiska saker, lägg så lite tid på mat som du bara kan. Ät enkelt, krångla inte till det!
    Du får jättegärna mejla mig om du vill “prata” även om jag själv är i “återfall” så kan jag hjälpa dig och ge dig råd och tips hur du ska komma på banan igen! Genom att jag hjälper dig kanske jag kan hitta tillbaka och komma ur mitt återfall.
    Sänder dig massa tankar och styrkekramar!

    catharinalindberg@hotmail.se

    Kram C

    http://www.lycka33.blogspot.se

    • Tack!!! Det betyder enormt mycket att du delar med dig av det du varit/är med om. Känns bra att någon vet vad man går igenom. Pratar gärna vidare via mejl! Det är så otroligt givande att dela sina egna och ta del av andras upplevelser. Jag hör av mig!

      Kram och jättetack igen!

  3. Åh, det där ja. Tipset är att inte ha något som helst i godsaksväg hemma även om just det också kan vara svårt. Har haft tre sockerfria månader nu, men under tiden har jag inte haft någon sorts godis hemma. Det har verkligen fungerat, då KAN man ju inte ta! Du kommer säkert klara det nu!

    • Jag håller med! När det inte finns något hemma så betyder det att jag måste ta mig till affären, plocka åt mig en chokladkaka, gå till kassan, stå i kö och betala för att få det jag är sugen på – och under den tiden har jag hunnit ångra mig eller suget i bästa fall försvunnit. Men finns det hemma är det lätt att ta för sig för en impulsmänniska som jag kan vara ibland. Tack för pepp!!

    • Tack! Kämpar vidare. Det är otroligt lärorikt det här. Hade ingen aning om att en liten godispåse en kväll kunde få såna här följder för mig! Tog nog det lite för givet, det här att jag klarat av att vara så strikt och inte göra några undantag. Känns som en lång väg tillbaka dit men det är bara att knata på🙂

      Känns bra att jag kan visa för andra vad som kan bli konsekvenserna av avsteg, så att fler kanske låter bli.

  4. känner igen mig.. har just skrivit lite om samma sak på min blogg, alltelleringet.shapemeup.se. kämpa på, du klarar det! jag kämpar sida vid sida🙂

  5. Pingback: Själen då? | Johannas LCHF

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s