Kroppen är vår mat- och sovklocka

En sak som är skönt med LCHF är att jag inte äter efter en klocka längre. Eller efter när, hur ofta och många gånger någon artikel i en hälsotidning säger att jag borde äta. Mellanmål behöver jag i princip aldrig tänka på, det räcker med max tre måltider om dagen och de äter jag helt enkelt när kroppen låter mig veta att det är dags. Precis  som jag sover när den signalerar trötthet och vaknar när kroppen fått den sömn den behöver.

Min kropp är min klocka. Och den klockan börjar inte ringa hysteriskt från ingenstans och kräver mat på direkten så att jag kanske faller för snabbmat eller med skrikande hungrig mage lagar middag och sen vräker i mig alldeles för mycket. Den sortens hunger har jag inte känt sen jag började med LCHF. Därför spelar det ingen roll om jag hoppar över frukosten och gör något annat på förmiddagen om det är så att jag inte är hungrig vid “frukosttid”. Hungern kommer inte så plötsligt att jag inte hinner fixa en bra lunch när jag har möjlighet.

Ett problem jag och många andra har är att veta när man ska sluta äta. När man är mätt. Att lyssna på – över huvud taget höra den signalen. För min del har det blivit mycket lättare när jag börjat i andra änden – lärt mig lyssna på min hungersignal. Lär jag mig att känna igen den och övar på att gå på den och inte impuls, någon annans klocka, gamla rutiner och så vidare, så blir det automatiskt mycket lättare att känna igen mättnadssignalen och naturligt att även reagera och lyssna på den.

Idag har jag lyssnat extra uppmärksamt på mina signaler och då har det sett ut såhär: Vaknade vid åtta, åt frukost vid tio. Blev lite hungrig vid tre, då gjorde jag mig en omelett till lunch. Gjorde den på två ägg, salt, peppar och la lite strimlad purjolök på. Vände omeletten en gång, lät steka några sekunder på sidan med purjo, vände tillbaka, hade på majonnäs och vek ihop. Det vart löjligt gott..

Nu är klockan halv åtta och jag har precis tagit ut en laxfilé från frysen. Än är jag inte hungrig så den hinner tina. En sen middag med andra ord vilket jag föredrar, då minskar risken för sug att småäta på kvällen.Tycker att det är mysigare att äta middag lite senare också, då har man det att se fram emot på kvällen. Men jag äter aldrig framför TV:n. Det är något jag verkligen jobbar med att sudda ut, den gamla vanan att äta medan man tittar på TV. Jag vill lära mig att jag kan ägna mig åt TV- och filmtittande utan att tugga på något.

One thought on “Kroppen är vår mat- och sovklocka

  1. Vilka bra tankar! Jag försöker också jobba med det väldigt mycket, alltså att känna efter i kroppen när jag är mätt.. Men det är svårt och går verkligen i perioder för mig! Att lyssna på kroppen är nog något man måste jobba med i hela livet och i flera lägen än bara när man äter. Men önskar dig all lycka i det🙂 Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s