Själen då?

En vecka sen senaste återfallet. Första dagarna var tuffa. Som vanligt ville jag ha godis så fort jag kom hem från jobbet och hade låg energi som bara sjönk ännu mer när jag utmattad av alla “ska jag eller ska jag inte-tankar” damp ner i soffan och låg där hela kvällen. Tankarna gled över på mat istället och jag lagade mat för tidigt för att jag inte orkade vänta, åt fast jag inte var hungrig och blev för mätt för att orka göra något vettigt resten av kvällen utan mest oja mig.

Själva sötsuget var inte så farligt. Det var mer känslan av att jag saknade något, en tomhet jag fyllt den senaste tiden med att äta. Jag kände mig ensam, tröstlös, energifattig och allmänt deppig. Tanken att bara jag får sitta och mumsa på en chokladkaka för ikväll så får jag känna mig lite gladare och bättre till mods, och så kan jag ta tag i vad som egentligen gör mig såhär nedstämd imorgon istället. Men samtidigt tanken att nej, jag har inte behövt choklad förut för att må bra, varför ska jag ta den genvägen nu? Stå ut. Snart vänder det. Snart hittar du det verkligen saknar, det du verkligen behöver. Uppenbarligen var det någonting som fyllt tomrummet tidigare men nu ersatts av sötsaker och mat, och när jag försökt ta bort det har tomhetskänslan blivit ännu påtagligare. Frågorna jag ställde mig var: Vad fanns där förut? Vart tog det vägen? Hur får jag tillbaka det?

Utöver att jag började ställa mig de här frågorna så gjorde jag lite praktiska saker för att förenkla mina mat och ät-val. Oavsett vilka tankar och känslor som skulle dyka upp under dagen så skulle jag inte agera på några impulser utan då ta fram anteckningen jag gjort på telefonen så jag hade svart på vitt hur jag fungerar.

  • Jag skrev vilken mat som triggar mig och bestämde mig för att aldrig äta det.
  • Skrev också vilken mat som gör mig lagom mätt länge.
  • Skrev vilka mängder jag alltid blivit mätt på och stått mig många timmar på tidigare.

Och så lite andra riktlinjer…

  • Vara extra försiktig med kaffe som stressar kroppen och alkohol som hämmar fettförbränningen.
  • Dricka hett vatten med en sked kokosfett i när jag blir småhungrig eller sugen.
  • Äta mycket fett till frukost och middag så jag blir mätt. Extra viktigt nu att vara mätt och belåten hela dagen för att inte frestas att småäta.
  • Laga enkel mat.
  • Inte slarva med kosttillskotten.
  • Bara ha ost i matlagningen, inte äta som den är.
  • Komma ihåg att en kvarts njutning (av en chokladkaka t ex) är lika med minst ett dygns magont och flera dagars opålitlig hunger och fortsatt instabil mage.

Och så lite pepp…

  • Bär, mörk choklad och nötter är godis för min kropp. Jag äter inte godis, jag äter mat.
  • Jag äter inte tegelstenar. (Låter det konstigt? Läs slutet av det här inlägget så förstår du poängen.)
  • Jag lyssnar på min instinkt om vad och hur mycket jag blir mätt på.
  • Jag överlever sug och låtsashunger.
  • Jag har ett rikt liv med mycket att tacka för och att älska.

Och det var där! Det var när jag började skriva pepplistan jag insåg att jag gjorde något som jag gjort regelbundet förut. Jag affirmerade. Och när jag skrev den sista punkten kom jag ihåg en tid då jag varje kväll skrev tacksamhetslistor. Under en tvåårsperiod jobbade jag aktivt med affirmationer och fyllde på i min tack-bok varje dag. Det var en stor förvandling jag gjorde de åren. Till slut hade jag förändrat min inre dialog från att bli negativ till nästan uteslutande positiv och jag behövde inte längre jobba med affirmationskorten eller skriva tacksamhetslistor för affirmationerna hade flyttat in i mig och jag tänkte automatiskt bara på saker att vara tacksam för, stora som små.

Men som en nyfunnen, klok vän på Twitter skrev igår; arbetet med den själsliga hälsan är en färskvara. När sedan LCHF kom in i mitt liv och blev ett stort intresse och gav mig den fysiska hälsan som fattats mig blev det mycket fokus på det. Jag blev mer medveten om min kropps välmående och hur fantastiskt det var att få må fysiskt bra, men den mentala och själsliga hälsan hamnade lite i bakgrunden eftersom jag tog den förgivet. Den hade jag ju redan jobbat med. Nu inser jag att likväl som jag måste äta rätt hela tiden för att fortsätta må bra så måste jag även ge näring åt själen för att den ska fortsätta må bra. Jag kan inte lämna den att få livnära sig på tre år gamla tacksamhetslistor eller upprepa affirmationer som viktiga för mig då när jag kanske behöver affirmera något helt annat idag.

Den där dagen jag gick och köpte en godispåse var det egentligen en bunt nya affirmationskort jag hade behövt, skulle man kunna säga. Men nu köpte jag en godispåse och vips var jag tillbaka i ett destruktivt mönster där bristen på själslig näring inte bara gick mig förbi, utan även ledde till att jag sabbade min kroppsliga balans genom att lindra med socker. Så plötsligt, från att ha haft alla förutsättningar att må bra på alla plan, så hade jag obalans på alla plan istället.

Den här insikten var fantastisk. Nu visste jag vad jag behövde så nu kunde jag ge mig det. Det första jag gjorde var att köpa min favorittidning Inspire. Jag behövde bara öppna första sidan och kände direkt hur något i mig hungrigt kastade sig över all inspiration och positiv energi. Jag har den här veckan umgåtts mer med den vän som betytt mest för mig i min personliga utveckling än vad jag gjort på hela sommaren. Jag har besökt min favoritbutik, vars ägare med sitt företag var det som förändrade allt för mig de där två åren – affirmationernas himmelsrike – Kreativ Insikt. Köpte nya affirmationskort, tavlor och en ny tack-bok. Sedan gick jag till närmaste café, beställde en stor kopp chaite (har inte druckit te på flera veckor, bara en massa kaffe). Sån skillnad! Teet fick lugn och harmoni att sprida sig i kroppen och jag tog fram penna och tack-bok och började skriva en tacksamhetslista som blev fem sidor lång, hade kunnat fortsätta hela dagen.

Nu när jag vet vad jag behöver och ger mig det, fyller maten just den funktionen den ska och ingenting annat. Jag äter när jag är hungrig och jag äter det jag mår bra av. Lika enkelt som det alltid har varit!

Jag är övertygad om att det här är det sista inlägget på den här historian. Tack för att ni följt med och gett så fantastisk respons! Ni ska veta att jag tackat för varenda en av er i min tacksamhetslista! Nu fortsätter jag blogga sockerfritt.

4 thoughts on “Själen då?

  1. Du skriver så otroligt bra och rakt i mitt hjärta! Det är så mycket som du beskriver som stämmer på mig! Jag kommer att bokmärka ditt inlägg och läsa det varje gång när jag känner att marken är inte fast under mina fötter och att sockermonstret börjar vakna! Tack för dina fantastiska ord!
    Och det där med het vatten med kokosfett måste jag prova!🙂
    Ha en fin fortsatt söndagskväll!
    Många kramar till dig vännen!🙂
    //Lana

    • Tack tack tack fina du! Du är så generös och jag blir så glad! Känns fantastiskt att jag kan hjälpa andra med mina ord. Få så här respons är verkligen det bästa som finns. Ja, prova det, har funkat finfint för mig! Inte det godaste men ett par – tre klunkar bara så känns det bättre med suget/hungern.

      Önskar dig en bra start på en ny spännande vecka!
      Kramar!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s