Ostbollar istället för chokladtryfflar. Det funkar väl? Eller?

Kom in på ett recept på ostbollar med pepparkaksdoft. Det lät ju väldigt gott och ett bättre alternativ än exempelvis LCHF-varianter av choklad- och nöttryfflar (för jag triggar minst lika mycket på mörk choklad och nötter som på vilket annat godis som helst). Det är känslan av att “gotta sig” som triggar, det spelar egentligen ingen roll vad det är…

Vilket leder mig tillbaka till ostbollarna. Även om de är ett bättre alternativ eftersom det inte är sött – och dessutom gjort på fet ädelost så det mättar – så skulle jag ändå trigga på det. Kanske inte bli direkt sötsugen, men sugen hur som helst. Sugen på att plocka, mysa, tugga, smaska, mumsa… och snart skulle det övergå i att frossa. För allt småätande leder i mitt fall till överätande.

Jag kan inte bli nöjd när jag småäter. För en som alltid överätit finns inget “småäta”. Och vad gör jag då när jag ätit upp alla ostbollar? Nöjer jag mig då? Nej. Och vad finns det för alternativ kvar när mitt LCHF-tilltugg är uppätet? Alladinasken, ischoklad, knäck, nötter… Jag kan inte lita på mitt omdöme när jag väl triggat igång suget. Och även om jag skulle lyckas hålla det i schack skulle hela min jul upptas av att lägga band på mig. Inte så kul.

Ostbollarna ser ljuvligt goda ut men de är inte för mig. Jag behöver inte ens överväga det, och det är så skönt. Men alla är olika. Hur du fungerar kan bara du svara på.

Håll det enkelt

Enkel vardagsmat är min melodi. De gånger jag vill ha en mer “gastronomisk upplevelse” går jag helt enkelt ut och äter på restaurang och väljer bland väl genomtänkta rätter, avnjuter ett glas av det rekommenderade vinet till och blir serverad mat lagad av riktiga kockar som vet vad de gör.

Jag är ingen mästerkock och jag har varken tid, ork eller om jag ska vara ärlig ens intresse av att stå timmar i köket eller följa A4-sidors långa recept. Inte heller har jag lust att lägga pengar på massvis med ingredienser – varav mycket sådant man bara behöver till just den rätten och sen blir stående i kylen/skafferiet, eller att man letar febrilt efter recept som innehåller just den ingrediensen för att känna att man haft användning för den mer än en gång i alla fall.

Jag älskar mat som bara är god i sig själv. När det med det lilla extra eller en mer eller mindre slumpvald  kombination blir löjligt gott. Jag föredrar att ägna matlagningen mindre tid – med färre bollar i luften, mindre stress, stök, disk efteråt och så vidare, och sedan sätta mig till bords med inte jättestora förväntningar men få avnjuta en överraskande god måltid och känna mig nöjd över hur lite det behövdes till.

Sen har det lite med mitt ätbeteende att göra också. Att hålla matlagningen så enkel som möjligt underlättar för mig. Det blir mindre fokus på mat och ätande. Tack vare att jag har en “reglerade” matvanor för att undvika att upprepa gamla mönster och facit på vad jag mår bäst av att äta behöver jag aldrig fundera över vad, hur och när jag ska äta. På så vis tar inte maten så mycket av min energi – varken i tanken eller i praktiken – utan den ger istället energi som jag lägger på att njuta av annat i livet än bara det jag stoppar i munnen.

Att göra eller inte göra avsteg i jul

Vissa gör så kallat ”avsteg” från LCHF och äter t ex sötsaker nu till jul. För en del innebär det inte mer än att man bara plockar ut sina favoriter ur Aladdinasken eller provsmakar en lussekatt efter familjens julbak. Det är de som tillhör skaran som alltid klarat av att bara ta en tårtbit, en näve chips eller bara äta halva chokladkakan och spara resten. Vars sötsug inte triggas lika lätt som hos andra av oss.

Själv hade jag aldrig nöjt mig med en lussekatt. Hade tagit minst tre. Och smusslat med mig några fler upp på mitt rum. Sen hade jag gått bananas på allt annat i sött skafferiet, pepparkakorna, fikat som blev över från födelsedagsfirandet och när allt var länsat hade jag skoningslöst käkat upp syrrans chokladkalender.

Skulle jag bestämma mig för att det var okej att äta sötsaker nu i jul hade jag löpt amok och frossat i precis allt, precis hela tiden och tills det var slut. Så fungerar nämligen jag. Fysiskt får jag ett sötsug i såna mått att det varken går att stilla eller ignorera. Och mentalt börjar en tankeremsa automatiskt att rulla… Passa på nu och ät av allt och så mycket du bara kan…

Känslomässigt hamnar sötsakerna i fokus som glädjeämne, mysfaktor, energikick eller tröst. Låter jag de fylla den funktionen så är det för mig oerhört svårt sen att tänka på något annat som kan fylla samma funktion fast det ju finns hur mycket som helst. Vilket jag idag vet eftersom sötsakerna är bannlysta och jag ändå är betydligt gladare och piggare och njuter av livet mer än någonsin! Sötsaker kanske muntrar upp, ger en kick eller är mysigt i stunden man äter dem – men resten av tiden gjorde de mig sjuk, nedstämd, trött, ofokuserad, stressad och lättretlig – vilket innebar att jag var tvungen att äta dem konstant för att inte bli deprimerad, känna av min sjukdom, tappa humöret och så vidare. Som en drog, alltså.

Vi är olika, därför är det så viktigt att inte titta på hur andra gör nu i jul till exempel, utan se till sig själv. Vissa, väldigt få dock skulle jag tro, klarar av att äta sötsaker. Andra kan baka LCHF och söta utan socker, andra klarar inte det men däremot LCHF-bakverk helt utan sötning. Jag klarar varken eller. Har testat mig fram och varit ärlig mot mig själv när jag skrivit upp vad som triggar mig trots att den listan ”tyvärr” blivit lång och innefattar allt vad fika, godis och snacks heter – även LCHF. Har accepterat det nu och idag känns det bara befriande att veta att det inte ens är ett alternativ. Jag behöver aldrig fundera eller vela.

Så i jul väljer jag att äta som vanligt. Det vill säga inte äta något jag inte skulle äta någon annan tid på året. Jag måste säga att det har öppnat mig att kunna njuta av julen mer nu än på länge. För jag njuter omåttligt och villkorslöst, som när man var liten. Då var allt med julen fantastiskt – inte bara sötsakerna för sånt fick man ju äta annars också. När man blev äldre och medveten om att godis och bullar är onyttigt och ”gör en tjock” så började man hålla igen på det men släppte loss till jul. Därför kom njutningen på julen att kretsa mycket kring just godsakerna för då kunde man gotta sig utan att någon dömde en och efter nyår skulle man ju börja träna så extrakilona var inget att oroa sig för!

Som barn åt man glatt av pepparkakor och knäck utan att tänka så mycket – och njöt med samma entusiasm över allt runt omkring också. Jag ser på julen ur ett barns ögon. Tycker det är en magisk tid! Och visst vore inte julen densamma utan pepparkakor och saffransbullar – men jag behöver inte äta det. Jag tycker det är mysigt när familjen bakar lussekatter och jag älskar doften. Det räcker gott och väl, för en magisk tid som julen har så mycket mer att bjuda på.

Att “äta ute”

Jag äter alltid min lunch på jobbet. Det är billigt, smidigt och jag vet alltid vad jag får vilket känns tryggt. Jag gör inga matlådor till lunch eftersom min frukost är så pass mättande att jag till lunch inte behöver få i mig mer än ett litet mellanmål.

Standard har blivit kallrökt lax med majonnäs alternativt ägg. Återigen för att det är billigt och smidigt – men framför allt för att jag alltid kan lita på att det håller mig mätt länge. Igår hade jag exempelvis frisörtid efter jobbet och kom inte hem och kunde laga middag förrän efter nio på kvällen. Tio timmar hade det gått sen min lunch då och jag var inte vrålhungrig utan precis lagom så jag kunde ta mig tid att landa hemma och sen ställa mig och fixa med maten i lugn och ro.

Men idag hade jag, mamma och min gudmor planerat att luncha tillsammans. Det var trevligt att lämna kontoret på lunchen som omväxling och maten var inget problem att få LCHF. Jag gillar att ha framförhållning så jag ringde till lunchrestaurangen och förberedde en specialare till mig – kolgrillad hamburgare med en klick bea och grekisk sallad till istället för bröd och pommes. Men äta lunch ute varje dag skulle jag aldrig kunna göra. Inte för att jag äter LCHF utan för att jag är petig – eller principfast – kalla det vad som.

Eftersom jag är på det klara med vad som är bäst för mig anpassar jag mig inte efter lunchrestaurangernas utbud och tar det ”minst dåliga”. Vilket skulle innebära rätt mycket pusslande varje dag med att få en lunchmåltid där jag har åtminstone någorlunda koll på innehållet, kan byta bort kolhydraterna mot något annat än lite tomat och salladsblad och får min källa till långvarig mättnad – fett. Just lunchrestauranger har inte så mycket att erbjuda för att matcha det behovet tycker jag.

Jag äter sällan ute över huvud taget – om man jämför med tidigare då besök på McDonald’s, Pizza Hut, Sibylla, caféer och så vidare räknades som att äta ute. De gånger jag äter ute nu för tiden väljer jag bra restauranger där jag vet att det är hög kvalitet på mat och service, och jag betalar mer än gärna lite extra för det! Jag går ut för att äta i mysig miljö och njuta av genomtänkta, vällagade rätter – få en upplevelse helt enkelt. Snabbmat lagar jag bäst själv hemma!

Att unna sig på födelsedagen

Idag är det min födelsedag. “Ska du inte fuska med en bit tårta? Det är ju ändå din födelsedag” fick jag höra. Nej, det ska jag faktiskt inte. Det finns inget “fuska” i min värld. LCHF är inte något jag känner mig tvingad eller plågad av att hålla mig till eller en tillfällig diet. Det är mitt sätt att äta. Det enda sättet för mig att äta för att må så bra som jag gör idag. Jag har valt det.

Har man valt något frivilligt och har en tydlig intention med varför så finns det ingen anledning att fuska. “Unna mig” tänker jag inte heller göra. Eller det beror på hur man ser det, jag ska inte unna mig kakor och bullar bara för att jag fyller år. Det skulle inte vara att unna mig. Det skulle hindra mig från att njuta av min födelsedag eftersom jag skulle få ont i magen och väcka sockermonstret. Nej tack!

Däremot har jag unnat mig en födelsedagspresent till mig själv i form av nya fina kaffekoppar och lyxigt kaffe med hasselnötssmak. Det ska jag gotta mig med vid fikat ikväll medan släkten hugger in på födelsedagstårtan.

Njuter av julens dofter

Igår var jag på julmarknad med familjen hela eftermiddagen. Jag och mamma hade ätit omelett till frukost men resten av familjen som ätit mackor var såklart hungriga när vi kom in så första stoppet blev på McDonald’s. Där satt jag omgiven av hamburgare och pommes frites och allt doftande helt underbart. Det var så härligt att kunna sitta där och njuta av doften utan att det kurrade i magen eller vattnades i munnen. Jag vet ju hur gott det är, men jag kan ändå inte erinra mig smaken eller känslan av att äta det.

Senare blev det ett stopp på ett café i gamla stan där alla utom jag högg in på bullar, kakor och varm choklad med vispad grädde. Jag gick laget runt och doftade på alltihop. Det är så fascinerande att doftsinnet blivit en sådan njutfaktor för mig istället för att behöva smaka och tugga. Jag brukar få höra att på julen “måste” man ju unna sig allt det goda. Ja, och jag kan faktiskt njuta av det utan att behöva äta det. Eftersom jag glömt hur det är att ha smakerna i munnen kan jag uppskatta dofterna.

När jag doftar på en lussekatt eller en kopp söt glögg myser jag i hela kroppen utan att jag sedan plågas det minsta av att lägga tillbaka bullen eller tacka nej till glöggen. Gårdagen var minst lika njutningsfull för mig som varken åt eller drack. Det är ändå doften som ger det där välbehaget – sen tuggar man fem sekunder, sväljer och sedan följer de tråkiga konsekvenserna (för mig i alla fall.) Det slipper jag nu. Det stannar vid välbehaget.

Tillbaka till mejerier

Jag har börjat använda mejerier lite smått igen. Tidigare i veckan ost och igår en soppa med grädde. Mitt mål som var att minska portionsstorlekarna och få kontroll på överätandet var enkelt att nå när jag uteslöt mejerierna. Nu vill jag se om jag kan ta med mig de positiva erfarenheterna från de tre veckorna och fortsätta vara lyhörd för mina hunger och mättnadssignaler när jag går tillbaka till att använda mejerier.

En något oväntad men trevlig effekt av mina tre mejerifria veckor var ju även att jag gick ner 3 av de 4 kilona jag gick upp i somras. Det ska bli intressant att se vad som händer med vikten nu. Jag har inte haft problem att hålla vikten när jag ätit mejerier tidigare, men det är nog de mindre portionerna och att jag varken överätit eller småätit något under de här veckorna som bidragit till att jag blivit av med några kilo. Så jag har goda chanser att hålla vikten nu eftersom min avsikt är att fortsätta så. Dessutom kommer jag att använda betydligt mindre mejerier, framför allt grädden kommer jag dra ner på. Man kommer lätt upp i många gram kolhydrater om man inte har koll på hur mycket grädde man använder.

Lättare att överäta livsmedel med tillsatser och socker?

I nästan ett år har jag ätit samma lunch på jobbet. För att det varit smidigt, billigt och mättande. Inför varje ny vecka köpte jag ett paket kallrökt lax och en burk majonnäs som jag hade på jobbet. Åt två skivor lax och en stor klick majonnäs till lunch på jobbet varenda dag och tröttnade aldrig.

Den här veckan har jag för första gången haft med mig egengjord majonnäs istället för köpt. Redan i onsdags började jag känna hur det blev för mäktigt att äta så mycket majonnäs. Den färdiga majonnäsen kunde jag äta hur mycket som helst av, halverade mängden med den egengjorda men blev snudd på illamående ändå. Igår fick jag nog.

Så i ett års tid har jag ätit färdig majonnäs utan att tröttna, tycka att det blev för mäktigt att äta såna mängder eller äckligt att slicka av skeden efter att ha klickat på majonnäsen på tallriken. Men efter knappt en vecka med ren majonnäs utan tillsatser och socker sa det stopp.

Intressant upplevelse. Minns att jag en gång i somras provade en majonnäs med betydligt mindre socker och tillsatser men även den klarade jag max en vecka innan jag var tvungen att gå tillbaka till Findus och då var det återigen inga problem. Något med Findus majonnäs gör alltså att kroppen inte säger stopp när det blir för mycket. Något gör att jag kan överäta. Tillsatserna och sockret? Rubbar det kroppens förmåga att säga ifrån när det räcker? Har inte tänkt på att jag överätit majonnäs förrän nu i kontrast till hur lite jag klarar av att äta (och ändå hålla mig mätt lika länge på) när det är äkta fri från socker och tillsatser – som uppenbarligen triggar mer än jag trott.

Efter tre mejerifria veckor har det hänt en del

Jag är inne på min tredje mejerifria vecka nu och det känns otroligt bra. Ska säga att jag använder det ibland om jag måste, men ytterst lite, aldrig mer än 1 dl grädde en och samma dag till exempel vilket är stor skillnad till hur mitt intag såg ut tidigare. Som jag berättat i ett annat inlägg så kom jag upp i minst 10 gram kolhydrater per dag bara på grädden jag åt.

Målet har varit att minska portionsstorlekarna och få kontroll på överätandet vilket jag lyckats med. Det har jag upplevt varit mitt största problem i relation till mat- och ätvanor men utan mejerierna har det inte ens varit svårt att lägga ner besticken och “förklara måltiden avslutad” när jag är mätt och belåten. Har fått bättre aptit och tydligare hunger och mättnadssignaler. Utöver detta har jag gått ner tre kilo. Som ni kanske minns trillade jag ner i sockerträsket i somras och gick upp 4 kilo. De har sedan envist hängt kvar fram till nu, trots att jag efter semestern började äta strikt LCHF igen. Jag bryr mig inte om några kilon hit eller dit men det är oerhört kul att känna att kläderna sitter så mycket bättre!

I och med att jag utesluter mejerier så långt det är möjligt har jag fått börja tänka i nya banor när jag lagar mat eftersom jag tidigare nästan bara gjort gräddsås eller kalla såser på creme fraiche. I veckan gjorde jag hemgjord majonnäs för första gången vilket till min stora glädje både var enkelt och blev jättegott. Så nu har jag alltid en glasburk majonnäs i kylen. Den kommer väl till pass! Gjorde till exempel coleslaw här om dagen och det har jag ätit som tillbehör fyra dagar nu eftersom det var så himla gott. Man kan göra mycket med majonnäs. Vet att den här bloggen har många goda recept med majonnäs. Hon var den som inspirerade mig till att testa att utesluta mejerierna.

Jag har även, inspirerad av Tommy, börjat göra mycket kryddsmör till maten istället. Lätt att variera och framför allt väldigt gott! Gjorde två olika kryddsmör inför helgen och dessa har förgyllt mina middagar! Återkommer med recept på dessa!

Kroppen är vår mat- och sovklocka

En sak som är skönt med LCHF är att jag inte äter efter en klocka längre. Eller efter när, hur ofta och många gånger någon artikel i en hälsotidning säger att jag borde äta. Mellanmål behöver jag i princip aldrig tänka på, det räcker med max tre måltider om dagen och de äter jag helt enkelt när kroppen låter mig veta att det är dags. Precis  som jag sover när den signalerar trötthet och vaknar när kroppen fått den sömn den behöver.

Min kropp är min klocka. Och den klockan börjar inte ringa hysteriskt från ingenstans och kräver mat på direkten så att jag kanske faller för snabbmat eller med skrikande hungrig mage lagar middag och sen vräker i mig alldeles för mycket. Den sortens hunger har jag inte känt sen jag började med LCHF. Därför spelar det ingen roll om jag hoppar över frukosten och gör något annat på förmiddagen om det är så att jag inte är hungrig vid “frukosttid”. Hungern kommer inte så plötsligt att jag inte hinner fixa en bra lunch när jag har möjlighet.

Ett problem jag och många andra har är att veta när man ska sluta äta. När man är mätt. Att lyssna på – över huvud taget höra den signalen. För min del har det blivit mycket lättare när jag börjat i andra änden – lärt mig lyssna på min hungersignal. Lär jag mig att känna igen den och övar på att gå på den och inte impuls, någon annans klocka, gamla rutiner och så vidare, så blir det automatiskt mycket lättare att känna igen mättnadssignalen och naturligt att även reagera och lyssna på den.

Idag har jag lyssnat extra uppmärksamt på mina signaler och då har det sett ut såhär: Vaknade vid åtta, åt frukost vid tio. Blev lite hungrig vid tre, då gjorde jag mig en omelett till lunch. Gjorde den på två ägg, salt, peppar och la lite strimlad purjolök på. Vände omeletten en gång, lät steka några sekunder på sidan med purjo, vände tillbaka, hade på majonnäs och vek ihop. Det vart löjligt gott..

Nu är klockan halv åtta och jag har precis tagit ut en laxfilé från frysen. Än är jag inte hungrig så den hinner tina. En sen middag med andra ord vilket jag föredrar, då minskar risken för sug att småäta på kvällen.Tycker att det är mysigare att äta middag lite senare också, då har man det att se fram emot på kvällen. Men jag äter aldrig framför TV:n. Det är något jag verkligen jobbar med att sudda ut, den gamla vanan att äta medan man tittar på TV. Jag vill lära mig att jag kan ägna mig åt TV- och filmtittande utan att tugga på något.